Mindfulness och medkänsla

Ordet mindfulness kan få vissa att tveka, sätta flumetikett och inte vilja närma sig. Kanske fundera på vad det har med jobbet att göra (om det är i den kontexten). Åter andra ser kravfyllda bilder av sig själv i krångliga positioner, stillasittande i timmar. Så kan det vara, i exempelvis yoga och meditation som håller sig till de gamla traditionerna. Det finns dock ett mer västerländskt orienterat förhållningssätt till mindfulness, med fokus på närvaroträning.

Vad kan närvaroträning ge nutidsmänniskan?

Det är även rätt vanligt att tänka att närvaroträning handlar om att slappna av och visst kan det leda till avslappning. Men det är i så fall en bieffekt, inte huvudsyftet. När vi använder närvaroträning i terapi kan vi behöva slappna av och få kontakt med en trygg plats, för att överhuvudtaget våga vilja öppna upp för det som är smärtsamt. Oavsett, så är fokus i närvaroträning på att vara här och nu. Att öppna upp för det som är, vilket är inte minst är hjälpsamt om vi har skapat mångåriga strategier av flykt från våra sinnen och känslor.

Varför fokusera på här och nu?

I närvaron finns varje enskilt nu. Det som redan har hänt är historia, det som ännu inte har kommit är framtid. I nuet kan vi vila, skärpa våra sinnen och på så vis stärka det som översatt till svenska kallas resiliens. I stora drag handlar det om att kunna ta emot, härbärgera och återhämta sig, för att skapa motståndskraft och robusthet inombords för att bättre kunna hantera motgångar, kriser och konflikter i livet. Att närvaroträna kan hjälpa oss att se våra tankar som just tankar och våra känslor som just känslor, då har vi dem i stället för att de har oss. Det gör det enklare att sortera, även när livet är smärtsamt. Vilket i sin tur hjälper oss att göra mer meningsfulla beteendeval framåt. Den paus närvaroträning ger kan skapa en nyttig paus för att unna fatta bättre beslut och vara mer fokuserad under resten av jobbdagen. Lägger vi till träning i medkänsla kan jag och vi ta ytterligare steg.

Medkänsla som bränsle

I de där strategierna vi tar till för att orka när livet ger oss törnar försöker vi ofta skapa distans till det som gör ont. Kortsiktigt ger det en lättnad, på sikt kan det i stället stjälpa. Vi kan bedöva oss med alkohol, droger, spel, jobb, träning, sex eller kanske isolera oss från omvärlden för att vi är så rädda för att bli sedda som värdelösa, misslyckade eller oroa oss för att bli avvisade. När dessa strategier tar över oss lever vi allt längre från det som ger oss mening. I det glappet göds självtvivel, självförakt och självhat, ibland vänder vi dessa krafter även utåt mot andra. Då är vi långt ifrån närvaro i våra egna liv. Här kommer medkänslan in.

Engelskans compassion kan översättas till aktiv medkänsla, dvs jag ser din/min smärta och jag är beredd att gå med och ge stöd. Att öva upp sin compassion/medkänsla gentemot andra, mig själv och även i att ge andra möjligheten att ge den till mig kan bryta den onda spiralen ovan. I en värld där vi är matade med att jämföra oss med andra ger compassion/medkänsla ett förhållningssätt som är betydligt mer gynnsamt för att hitta och börja leva ett mer expanderat liv, i min egen meningsfulla riktning.

Träningen kan ske via workshops, längre program och/eller retreats. Träningen har även sin plats i terapin (länk). Vi kan träna tillsammans i grupp, på jobbet eller annan gruppering, eller enskilt. Vad behöver du/ni?  Ta kontakt så hittar vi en väg tillsammans.